Sådär ja. Då vart man hemma igen. Har haft det ganska stressigt, men jag överlever.

Det var jobbigt hos kuratorn. Riktigt jobbigt faktiskt. Jag kände ju det på mig innan jag åkte, men det var jobbigare än väntat. fruktansvärt.

Nu är man alldeles knäckt. Förstörd. Bilderna från uppväxten blev allt starkare och jag fick alla känslorna från förr tillbaka. Det känns som om man kämpar och kämpar hela tiden och när man väl lyckas komma något bit upp så ska allt rasa igen. Allt på grund av *.

Jag kan inte ens stoppa mig från att börja lipa. Det bara kommer också fortsätter det. Tar aldrig slut. Jag måste skärpa mig. Jag måste försöka gå vidare och lämna allt bakom mig. men hur? Hur glömmer man en hel barndom?

Jag frågade henne "Finns det ett slut?"

Hon svara "Det är slut nu, Therese. Det är slut. Jag lovar dig. MEN, du måste tillåta det själv och avsluta själv."

Jahaaaaaaaaaaa................ okej........

Sååå berätta hon att jag skulle göra en egen begravning i fantasin för denna person.

Alla saker och sånt som jag förknippar med denna satan ska jag kasta åt skogen. Aldrig mer vara i närheten av. Det är slutet. Det är det jag måste orka göra först och främst.

Men bara det känns också så fruktansvärt jobbigt.

Nu är det slut.

Ja, det var iallafall vad hon sa.

Jag vågar inte hoppas. Än.

Jaja. Grillparty ikväll och ingenting blir som jag vill. Känns kul.

Man är allt bra onödig ibland.

Hej bloggen! Weheey, det är fredag, äntligen! ;P

Ska snart dra iväg. Ska vara hos min kurator klockan 11.00 Hade glömt bort tiden så var tvungen att ringa nu i morse och få tag i den. Känner mig sådär lagom stressad. Eller jävligt stressad egentligen. Det är ju om lite mer än en timme(!) dessutom tar det en halvtimme att köra dit. Som vanligt får det bli frukost i bilen då. Suck...

Well well, det ska bli skönt att få det överstökat iallafall.

Det är så himla jobbigt att gå dit, fast samtidigt är det grymt skönt. Det jobbiga är ju allt man ska prata om. hela livet som gått, allt ont man har fått stå ut med som tynger ner en totalt. Att man får minnas hur det var då, vad man kände då, hur fruktansvärt dåligt denna människan fick mig att må. Att en som egentligen ska tillhöra famikljen, kan vara så enormt hatad utan en. Ett barn. Mig. Jag som annars har svårt för att hata.

Att få känna hur många gånger man gav nya chanser, som bara förstördes. Man tappade tron till slut. Alla bilderna man har kvar från det hemska. Jag ser dom fortfarande. Jag kan fortfarande drömma om det. Vakna upp alldeles kallsvettig och yt, känna hatet stiga inom mig. Ja, det är fruktansvärt.

Och jag kan fortfarande inte se eller höra människan utan att känna hur hela jag inombords skriker av ilska, sårbarhet osv...

MEN(!) det sköna är att jag kan sitta där och dela med mig (för ja, ingen vet egentligen riktigt merän jag... och hon nu. Jag har inte ens varit stark nog att våga berätta om allt. Fullt ut.), få ur mig det onda och bli stöttad att fortsätta kämpa. Att jag är faktiskt inte den enda i världen, jag är inte dum i huvudet, jag är inte ditt, jag är inte datt.

Att få sitta och berätta hur man känner och mår, hur man har mått, utan att få höra att man är en jävel som bara tycker synd om sig själv. Man VET att hon vill höra, hon vill stötta och hjälpa till, hon VILL att jag ska må BRA!

Ja, det är ungefär så jag känner.

Men att jag fortfarande är nervös så jag håller på att spricka och att magen värker och tårarna kan spruta oavbrutet stunden innan jag sitter där är helt hopplös. Rädslan finns fortfarande inom mig "kommer det bli såhär igen?" "kommer jag få stå ut med allt detta en ytterligare gång?" "får jag höra denna persons kommentarer igen?"

Det som ändå är allra värst för mig, som även kan vara sjujävla jobbigt för andra är att jag fortfarande har extremtsvårt att släppa in en människa i mitt liv, jag har fortfarande jävligt svårt för att lita på någon. Att känna mig bra, omtyckt och sådär.

Självförtroende har jag inget, och allt detta skyller jag på en person! Det ÄR * fel, that´s it! Det är * som har gjort 95% av mig förfan!

Tänk om jag en dag vågade lita helt och fullt ut på någon/ något?

Det kommer nog. Sakta men säkert.

Usch, jag brister sönder.  Inombords.

Jag hatar detta!

Nu ska jag snabba på.

Hoppas ni får en bra dag!

Har inte kunnat somna än. Sånt är jobbigt. Speciellt när man vet att man måste upp tidigt på morgonen. Usch, fy, blä!

Jaja, det finns inte mycket att göra åt. Istället gör jag en sån här "dagens-lista". Njut! hähä.

Färg: Marinblått.
Klädsel: Korta jeansshorts och rosa tröja.
Frisyr: Förrut var det plattat och utsläppt, senare blev det en knorreliknorr.
Accessoar: Ingen accessoar idag inte.

Mat: Grillat såklart!

Dryck: Multijuice.
Snacks: Glass.

Känsla: Längtan.

Humör: Humörsvängningar, jomenvesst!
Att göra: sova?!

Musik: Kobojsarna, haha.
TV: Spårlöst.
Internet: MSN och blogg!
Telefonsamtal: Syster.

Inspiration: ...

Drömmer om: Massvis!
Längtar till: Helgen. haha.

Fan. Nu MÅSTE jag sova!