Hej hallå!

Har nu suttit halva dagen och sökt en massa jobb till sommaren som vårdare till utvecklingstörda ungdomar och även äldre.

Får hålla tummarna och hoppas på att något nappar.

Nu sitter säkert hälften där och tycker att jag är en jävligt dum typ som VILL jobba med dessa människor. Why?

Dessa människor begär inte hälften så mycket, de lever här och nu och bryr sig inte om vad som kommer ske härnäst. positivt eller negativt, det exicterar inte.

Du ger till dem, ochtillbaka får du precis lika mycket (om inte ännu mer!). De ser så himla mycket positivare på allt osv osv...

Glädjen man får är obeskrivlig.

Att få hjälpa en människa till en bättre vardag, få glädja en människa av sin närvaro, att få ge och ta.

Ja, ni som inte förstår er på oss som vill jobba med dessa människor borde nog tänka om.

Tänk om det var ni som behövde hjälpen istället?