Eftersom jag är ledig varje fredag nu ett tag framöver så kan man ju nästan säga att tisdagarna är mina "lill-lördagar", och ja, det kom jag på nu - alldeles själv! ;-)

Bakningen med Minette blev kanon, det fick bli chokladbollar till slut och kul hade vi!

En promenad ut efter allt tjockande därefter, eller promenad kanske man inte ska kalla det.

Vi hittade vårt nya hak, sen stanna vi där ett tag. Precis vid vårt område, sketa bra ju!

Tog lite pic's och ett smakprov ur "grannarna bus" kommer här;

Och nu tänker ni kanske "men oj, vad moget... inte"

Men hey! Vem vill inte ha det lite fjantigt då och då? Jag måste få fjanta av mig, så i don´t care... ;-)

It doesn’t matter what people say
And it doesn’t matter how long it takes
Believe in yourself and you’ll fly high
And it only matters how true you are
Be true to yourself and follow your heart.

__ ___ _____ __ _ ________ __ ______ __

Har kollat på lite skojiga bilder nu så humöret steg upp en viss grad, skönt!

Ska snart bege mig till musikal-träningen, jag ser fram emot det.

Trivs riktigt bra i gruppen, vi stojar och fjantar en hel del men ändå lyckas vi så bra med alla roller, mm vad bra det känns! ;)

Senare ikväll ska jag och Minette baka och smaska, hehu.

Trevlig promenad igår förresten, pudding! ;)

The night we met I knew i needed you so
and if I had the chance, i would never let you go
so won't you say you love me, i'll make you so proud of me
we'll make them turn the heads, everywhere we go.

so won't you be, be my little baby
say you'll be my darling.
be my baby now, oh...

I'll make you happy baby, just wait and see.
For every kiss you give me, i'm gonna give you three.
since the day I saw you, i have been waiting for you
you know I will adore you till eternity.

Nu kommer mina knasiga tankar på besök igen...

Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig. Hela jag är full av massa funderingar, skulle nästan kunna skriva en bok känns det som. Men jag får inte fram något, för som sagt, jag vet inte hur jag ska uttrycka mig.

Många blandade känslor rör sig inom mig, ofta känslor som inte går att beskriva, både härliga och mindre härliga, lika svårt är det ändå att sätta fingert på exakt hur det känns.

Ibland dyker det upp en känsla som också den är svår att beskriva, men jag kan ändå försöka...

Smärta i själen, det skriker i dig. Något är fel, eller kanske inte fel, men det saknas något som jag så gärna vill ha, men inte vågar leta upp. Kanske får jag för stora förhoppningar och misslyckas? Kanske skulle allt vara förbi och jag står där igen, men denna gången med ännu värre smärta? Vågar man riskera? Jag är rädd, en fegis på riktigt.

Samtidigt som jag vill byta till en annan vägbana, så vågar jag inte, för tänk om den andra är sönderkörd? Ja, tänk om...

Jag hatar det där "tänk om". Varför ska man egentligen tänka "TÄNK OM"? Händer det så händer det, du kan ju inte göra om det till det motsatta, eller?

Kanske är det det man är rädd för?

Tänk om (ja, nu kom det igen!) jag vågade lite mer...

jag ska våga lite mer, snart, snart ska jag...